♥

förra kapitlet:
"jag fortsätter" sa jag och letade upp stället där jag slutade läsa nyss. "Det ger mig en trygghet i att leva och veta att du älskar mig. Åh, Romeo, om inte min pappa förbjöd oss att träffas skulle livet bli så mycket bättre för oss båda. Varje gång jag ljuger för min pappa och när vi gömmer oss här känner jag ändå mig som en svikare. fast du får mig att känna mig helt underbar. För hela du är underbar Romeo..."
tyst för mig själv läste jag nästa rad som stod på pappret.
(Romeo och Julia kysser varandra)



Philip tittade upp på mig som om han väntade på en fortsättning. Jag kände hur mina kinder blossade upp i en rodnad och jag svalde klumpen i halsen som jag hade fått.
"vi tar nästa sida" sa Philip och jag pustade lättat ut och vände blad.  
På nästa sida hade vi inga repliker så vi bläddrade vidare till den tredje.  Jag hade den första repliken.
"Romeo titta där"
Philip tittade ner på pappret och fortsatte att läsa nästa replik.
"vad vackert allt är"
"men inget kan bli lika vackert som dig"
"nej, du har fel. Inget i hela universum är vackrare än dig"
"jo, du" svarade jag och alla ljud dog bort i salen igen. Det var som om de andras existens inte spelade någon roll. Det var inte som det hade varit på lågstadiet, där alla läste sina saker men tyckte det var så sjuuukt pinsamt så istället föratt göra sitt bästa så fnittrade man och tyckte allt var jättepinsamt. Nej, så var det inte. Philip menade vad han sa. Eller, han spelade att han menade vad han sa. Och han tog allting på serriöst allvar.
"jag tror att det låter mer äkta om vi gör såhär" sa Philip och tog tag i min hand. Plötsligt började fjärilar flaxa runt i min mage. Jga kunde inte stoppa det. Hans hand var kokhet och jag kände hur värmen från hans handflata spred sig igenom hela kroppen.
"mm" mumlade jag och tittade ner i golvet.
"nej Julia, det är du som är vackrast världen och det kommer du alltid att vara." fortsatte Philip och höll fortfarande fast i min hand.
"men romeo..."
"det är slut diskuterat Julia"
Plötsligt bröt Philip rollen som Romeo och sken upp i ett leende.
"visst gick det bättre?" frågade han.
"vadå? aha, jag... tror det.." stammade jag.
Plötsligt tjöt Ronjas mikrofon till och allas blickar vändes mot scenen.
"nu är lektionen slut för idag men..."
Några reste sig för att gå men Ronja hejdade dem.
"...vänta, vänta.. jag har inte pratat klart!"
suck hördes och de satte sig ned igen.
"men ni måste öva mycket på det här. Det finns ingen ursäkt som heter att ni inte fick nog med tid, för det här är även ett hemarbete. Alltså ni måste öva hemma och inte bara i skolan. Okej? och ni som är i par, tillexempel Therese och.. William, Romeo och Julia..."
jag hajade till när jag hörde mitt namn. Eller, skådespelarnamn.
".. George och Hanna och ni andra. Ni kan ju öva tillsammans"
jag såg i ögonvrån hur philip tittade på mig. Shit. Vi var tvugna att öva tillsammans. Och vi båda visste att vi skulle vara tvugna att öva på det som stod i manuset att vi skulle göra.

... (Romeo och Julia kysser varandra)....

Jag ryste till. Men inte av obehag. Mer av tanken på att vi skulle vara tvugna att pussas. En pirrande känsla for genom magen och jag var tvungen att bita mig själv i läppen för att inte börja le som en idiot.

När dagen var slut gick jag ner för stentrappan med ett leende på läpparna. Det var helg. Jag skulle bara ta det lugnt och inte tänka på något annat. Slippa skolan var ungefär lika med frihet, tänkte jag och korsade parkeringen. idag stod inte Kevin där. jag undrade om han hade gett upp när en bild från idrotten plötsligt dök upp i mitt huvud. När jag hade blivit nertacklad av Benjamin hade han hjälpt mig upp. Jag tryckte bort tanken och klev på bussen som precis stannat. Philip satt redan längst bak med ett par Ipodlurar i öronen som jag inte sett att han haft förut. jag skulle precis gå fram till honom när jag fick syn på tjejerna. De som hade fnissat och viskat när Philip och jag åkte hem i förrgår. Jag stannade upp och granskade tjejerna. De viskade redan med varandra. Antagligen om Philip. Så jag slog mig ned på sätet i mitten av bussen istället. Lutade huvudet mot fönsterrutan och stoppade in mina egna Ipodlurar i öronen. Om han hade lyssnade på musik betydde det väl att han inte ville bli störd, eller? Då var det ju ingen mening att störa honom. Även om det satt massor tjejer där.

Efter några sekunder såg jag hur någon stannade upp vid mitt säte och slog sig ner bredvid mig. jag vände på huvudet och när jag såg att det var philip drog jag ut Ipodlurarna. vad gjorde han här?
"hej" sa han och log och stoppade ner sina lurar i jeansfickan.
"...hej" svarade jag sakta och granskade honom.
Han var svettig i pannan och hans lugg var struken åt sidan som vanligt.
"det är okej att jag sitter här, va?" frågade Philip efter en stunds tystnad.
"jadå" sa jag och log så han inte skulle tro att jag inte ville det. För jag ville ju att han skulle sitta bredvid mig. Eller iallafall att jag skulle ha någon att prata med.
"eh... ska du göra något idag?" frågade plötsligt philip.
"jag tror inte det" sa jag och tänkte efter.
"för... jag tänkte om vi kunde öva till pjäsen idag. Så vi får det gjort, alltså"
Jag var tvungen att bita mig i läppen igen innan jag svarade.
"visst"
"men... kan vi vara hemma hos mig då?" frågade Philip och såg bedjande på mig.
jag fattade varför. Såklart han inte ville träffa min pappa igen. Argh. Jag ska döda pappa när jag får chansen. Alltså, inte bokstavligt talat.
"okej" svarade jag.
"bra" sa han och sken upp i ett leende.

Bussen bromsade plötsligt in vid höghusen och Philip och jag klev av. Killarna som hade pratat med mig igår och killen som hade varit nära att krama mig satt på en parkbänk och rökte när vi gick förbi. Jag tittade rakt fram och hoppades att de inte skulle ropa på mig. Philip skulle tro att jag kände dem. och det gjorde jag ju inte.
"ey, Bella" sa plötsligt en av dem.
shit.
Philip vände sig om och tittade på dem och sedan på mig. jag fortsatte gå.
"kom" viskade jag till philip och han följde efter mig.
"ey, dra inte!" ropade en utav dem efter oss när vi gick in i trapphuset.
jag andades ut och Philip tittade frågande på mig.
"vilka var det?"
"eh... bara några... kusiner" svarade jag.
"okej.." svarade Philip och vi började gå upp för trappan. han stannade utanför dörren till sin lägenhet och drog upp en nyckel ur fickan. han satte nyckeln i låset, vred om och öppnade dörren. Jag tog ett steg in i hallen och stängde dörren efter mig. Det luktade mat och Philip sparkade av sig skorna och gick in i lägenheten. Ja skyndade mig att ta av mig skorna och hänga upp min jacka och följde efter Philip. När jag gick förbi dörröppningen till köket fick jag se philips mamma stå där inne och laga mat. Hon torkade av händerna på en handduk och vände sig sedan om mot mig.
"nämen Hej" sa hon glatt.
"hej" svarade jag.
"Du måste vara Bella" sa hon och gick fram till mig.
"ja" svarade jag.
"Philip har pratat mycket om dig" sa hon och blinkade åt Philip som troligen stod bakom mig. jag sneglade på honom och såg att han rodnade.
"du kanske vill äta med oss sen?" frågade hon sedan och strök handen genom sitt axellånga, svarta hår. Hon hade ett par mystofflor på fötterna och hade ett par mjukisbyxor och ett lila linne på sig.
Hon kunde inte vara gammal. Högst 30.
"ja... om det är okej för min pappa" svarade jag osäkert.
"ja, jag dukar en extra talrik åt dig då" sa hon och jag kände en hand som tog tag runt min handled. Det var Philip.
"kom" viskade han otåligt och jag log mot Philips mamma innan jag följde efter Philip genom samma korridor som vi gått igenom förra gången jag varit här. Philip stannade utanför en trädörr och släppte min handled och sköt upp dörren. jag drog efter andan. Rummet var litet och mysigt och påminde inte alls om ett killrum, om man bortsåg från allt blått och serietidningarna som låg slängda på golvet. jag tog ett steg in i rummet och Philip stängde dörren bakom mig. Det var mörkblåa tapeter, ett mörkt trägolv och mitt i rummet stod en säng med ljusblått överkast. På ena sidan om sängen stod ett skrivbord med en dator på och med en hylla över med massor dammiga tavlor på. på andra sidan om sängen stod en stor garderob. Jag gick fram till hans skrivbordstol och satte mig. Philip satte sig på sängen. Vi tittade på varandra och tittade sedan bort igen. jag log.
"eh,.. jag går och hämtar manuset" sa philip och reste sig upp och gick ut ur rummet.
Jag snurrade runt ett varv med skrivbordsstolen och kom ihåg hur jag älskat att göra det när jag var mindre. När pappa fortfarande jobbade på sitt kontor hade jag gått dit varje dag efter skolan och hälsat på honom. alla hans jobbarkompisar hade tyckt jag var jättegullig med tofsar i håret, där jag satt på pappas kontor och snurrade runt i hans arbetsstol. Jag tror tillochmed vi har ett kort hemma när jag gör det. Men iallafall så var det länge sen. Jag reste mig upp och gick fram till hyllan med tavlorna på. Jag rynkade pannan när jag såg att det bara var kort på vargar. Inga familjekort eller kort på vänner eller klassen eller andra kort som man brukade ha inramade. Vargar? konstigt.
Dörren sköts upp och Philip kom in i rummet igen. Han hade manuset i handen och log mot mig. Plötsligt stannade han upp. Hans blick såg orolig ut när han tittade på vargtavlorna bakom mig. Var han orolig för att jag hade haft sönder något? han granskade mig innan hans oroliga blick försvann och han gick fram till sängen och satte sig. Jag gick fram och satte mig bredvid honom.
"okej..." sa han och slog upp första sidan.
Jag kände hur mitt hjärta började slå fortare när Philip började läsa sin replik. Sedan var det min tur. 
När jag började närma mig slutet på min replik kändes det som om Philips rum var ungefär hundra grader varmt. mina handflator var svettiga och min mun kändes torr. 
"... Åh, Romeo, om inte min pappa förbjöd oss att träffas skulle livet bli så mycket bättre för oss båda. Varje gång jag ljuger för min pappa och när vi gömmer oss här känner jag ändå mig som en svikare. fast du får mig att känna mig helt underbar. För hela du är underbar Romeo..." 
Orden i manuset hoppade omkring och jag kände mig vimmelkantig med ändå visste jag vad som stod på nästa rad.

(romeo och Julia kysser varandra)

--------------------------------------------------------------------------


 

kapitel 16!..
 haha, är jag taskig mot er när jag slutar mitt i det spännande? ;) om jag får minst fem kommentarer kommer nästa kapitel upp ikväll med ! kraam :)