♥

 

 

"Stephanie du lyssnar ju inte!"
Jag tittade upp på Maja som satt framför mig i matsalen.
"jo" Svarade jag och stoppade in en pastaskruv i munnen.

Liam satt vid brodet framför. Runt honom satt tjejer. Det störde mig väldigt mycket. Visserligen satt det två killar på varsinn sida om honom, hans bästa vänner: Jocke och Lucas, men ändå.
"Asså du lyssnar ju inte!"
Jag läppte Liam med blicken och mötte istället Majas sura min.
"förlåt, jag bara..."
"..sitter och glor på Liam" avbröt Maja mig.

 

Nästa lektion var bild.

Jag slår vad om att lärarna la in alla "lugna" lektioner på första dan bara för att inte skrämma bort de nya eleverna.
Vad annars kunde vara förklaringen till att hela våran dag bestod av lektioner som: bild, slöjd och musik?

 

Monica var helt flummig. Det var våran nya bildlärare. Hon var säkert över sjuttio och hade fastnat någonstans mellan sjuttio och åttitalet med tanke på kläderna hon hadde på sig.
"rita från hjärtat, känn passionen liksom flöda ut från kroppen och ner till pennan och ut på pappret, känn hur pennan fyller världen med musik och glädje och känn hur..."

Monica trippade omkring på tå mellan målarbänkarna och sjöng ut orden på ett väldigt fånigt sätt när Jocke plötsligt avbröt henne.
"asså, du har ju liksom inte berättat vad vi ska måla än.."
Fniss utbröts i salen och några utbytte blickar med varandra.

"lyssnar du inte unge man? ni ska fylla pappret med passion, låta fjärilsvingarna flaxa och fantasin flöda..."
och så fortsatte det.

Killarna kunde inte hålla sig för skratt när hon gjorde ett försök till en balettpirruett mellan Simon och Josefs bänk. Simon var klassens populäraste kille. I vanliga sagor brukade "klassens populäraste kille" vara en söt, ärlig, snygg och snäll kille som alla tjejer var så himla förälskade i. Men Simon var inte snygg. inte för fem öre. Och han var inte heller precis den kille som tjejerna drömde om. no way.
Han hade mörkt hår, nästan svart, självlockigt och alltid bakåtslickat med hårgelé. Han hade nästan alltid för stora t-shirts på sig och söndertrasade och nitade jeans. Hela han var liksom matcho. Och han pratade precis så också. Ingen vet egentligen varför han var klassens populäraste kille. Kanske för att han hade mest makt. För att ingen vågade säga emot honom. Och för att folk var rädda för honom.

Hela tiden spreds det rykten. Typ "Simon slog ner en kille på gatan i fredags, och Simon tände eld på det och det..."
Antagligen var de bara påhittade av Simons polare för att alla skulle fortsätta vara rädda för honom, eller så var det sant. Ingen vågade iallafall ta reda på det så han blev automatiskt den populäraste. Utan att egentligen någon annan än han själv ville det.

Jag sneglade på Liam som satt snett framför mig och såg att även han skrattade. Det där fina skrattet som bara han kunde skratta. Som jag skulle kunna känna igen på flera mils avstånd. En gång sa jag till honom att jag skulle vilja spela in hans skratt på min mobil och sen lyssna på det dygnet runt. Då hade han bara skrattat och sagt typ: "äh, du kan ju inte ens spela in på din mobil". Och han hade rätt. Jag hade ärvt min mobil av min brorsa som nu hade en sprillans ny Iphone. Det var ganska orättvist egentligen.
Jag hade önskat mig en ny mobil tre år i rad men bara fått brorsans gamla som inte ens hade kamera, medans han hade fått nya mobiler varenda år.

 

Jag såg Majas blonda snelugg på långt håll där hon stod vid skåpen med Madde. Hennes andra bästis. Som hon var med när vi var osams. Och som jag hatade.
Maja lyfte blicken och fick syn på mig och viskade sedan något till Madde. Jag ignorerade det så mycket jag bara kunde.

 fine. Stå där och viska med Madde. Jag bryr mig inte.
fast egentligen var det ju precis det jag gjorde.

"hej" mumlade jag och såg hur Madelene gav mig en utav hennes blickar som betydde något i stil med "bitch, tro inte att du kan komma här och snacka. Maja är med mig nu! fatta!"

"mm, hej" mumlade Maja tillbaka och jag såg på hennes blick att hon ångrade sig lika mycket som jag gjorde.
score! Typ.

"förlåt för att jag inte lyssnade på luchen. Jag var liksom lite borta då, och..."

började jag men Maja avbröt mig.
".. äh, duh det är lugnt. Jag skulle inte blivit så sur. Liksom, du får ju glo på Liam hur mycket du vill"
Jag såg hur Madelene spärrade upp ögonen en aning och jag hade lust att bara dra fingret under halsen mot Maja. var hon tvungen att säga det där? snälla. Kunde hon inte bara hålla käften.
Liksom, pausa och spola tillbaka en liten bit och börja om igen. Please.

"ehm" harklade jag mig och Maja tystnade.
tack gud, liksom.
Madelena flinade mot mig och det såg ut som hon älskade det här samtalet lika mycket som jag hatade det.
"aja, jag säger förlåt iallafall" fortsatte Maja utan någon som helst reaktion på vad hon precis avslöjat för en viss Madelene. Skolans största skvallerbytta, rättare sagt.

 

Nästa lektion var musik. John blickade ut över klassen med ett leende och jag hörde hur tjejerna bakom mig suckade. Alla tjejer gillade John. Våran musiklärare. Han hade ett fint leende och synliga muskler. Vissa sa tillochmed att han hade magrutor med ingen visste säkert. Alla tjejer gillade somsagt honom honom. Förutom jag.
Ibland hade jag funderat på att låtsas gilla honom bara för att smälta in. För annars fick man väldigt mycket uppmärksamhet. För mycket, alltså.

"öh, va?! gillar inte du John!? HERREGUUUD!"
men å andra sidan var det ju inte så himla bra eftersom jag var kär i Liam. Eller, jag gillade honom. Väldigt mycket. Han skulle nog egentligen inte bry sig. Vi var ju bara vänner och jag hade berättat om killproblem för honom förut. Men då var det annorlunda. Då var vi bara vänner. Nu är vi liksom.. jag vet inte. Mer än så. Hoppas jag.

"ta upp era sånghäften och slå upp sidan fem!"
Ljudet från när häftena slogs upp på bänken och när alla bläddrade blad fyllde klassrummet. Liam var inte här. Han var sen. Som vanligt.

Efter fem minuter in i lektionen och när vi precis börjat sjunga på "tusen och en natt" kom Liam instörtandes in i klassrummet. Ett leende spred sig sakta på mina läppar. John slutade spela på gittarren och tittade irriterat på honom där han stod i dörröppningen.
"tjena" sa Liam med ett brett leende utan att bry sig ett dugg om att han störde oss mitt i en låt.
eller, mig störde han ju inte.
"hejhej.." svarade John med en lika platt och tråkig röst som han alltid hadde. "du är sen"
"jo jag vet" svarade Liam fortfarande med ett leende.
inget kunde knäcka honom. shit. han var underbar.
"sätt dig" suckade John och Liam log tacksamt mot honom.
Platsen bredvid mig var ledig. Maja var på kamratstödjarmöte. Urtöntigt, egentligen. Liksom, sånt hade man när man gick i lågstadiet. Nu var det ju ändå ingen som lyssnade på kamratstödjarna. Om de sa "meh, lägg av. Slå inte Josefine!" skulle det bry sig? nej. Inte ett skit.
Liam styrde stegen mot platsen bredvid mig och egentligen var det inget konstigt alls. Vi satt nästan jämt bredvid varandra. Eller vi brukade göra det. Ändä tills jag blev kompis med Maja. Men nu kändes det på något sätt mycket större när han gled ner på platsen bredvid mig. Jag lät bli att le så stort mot honom som jag ville eftersom exakt alla i hela klassrummet glodde på oss. Han hängde upp sin väska på ryggstödet och log sedan ett snabbt leende mot mig innan han vände sig framåt mot John som väntade otåligt på honom.
min dag var räddad.