more then just friends - kapitel 5

Förra kapitlet:
Sedan kunde jag inte låta bli att titta på personen som tillfälligt satt bredvid honom. Maja. Förädaren. Min före detta bästis. Jag kände hur några tårar brände i ögonvrån och jag torkade irriterat bort dem.
skärp dig. Jag skulle ju inte tänka på henne något mer. Jag skulle glömma bort henne. Totalt.
men det var ganska svårt när hon för tillfället satt bredvid personen man ärligt talat skulle kunna dö för.

(bild)

På lunchen satt jag bredvid Liam och hans två kompisar. Jocke och Lucas. Det var ganska skönt att sitta med killar. De pressade än inte att säga något intressant och de brydde sig heller inte om man åt slarvigt.
”så, du och Maja är ovänner?” Frågade Jocke och tittade upp på mig.
”herregud, vet hela skolan om det eller?” log jag.
”nej. Liam berättade” svarade Jocke och nickade mot Liam som satt framför mig vid bordet. Jag såg hur han rodnade och tog en klunk av sin mjölk för att dölja det.
”så ni har bråkat eller något?” frågade Lucas.
kunde de inte bara lämna mig ifred? Tjejer bråkade nästan varje dag och de brukade inte bry sig. Var de tvungna att göra det just nu?
”mm” svarade jag undvikande.
”om vadårå?” fortsatte Lucas.
”men lägg ner nu Lucas, hon kanske inte vill beskriva hela sitt liv för er”
Jag log tacksamt mot Liam som hade försvarat mig.
”men förlåt då” muttrade Lucas.
”du förstörde hans flört Liam” flinade Jocke.
Jag kände hur jag rodnade. Fan alltså. Jag borde ju blivit sur och sagt ”men lägg aaaav” men istället satt jag här och rodnade. Vilket intryck gav det?
inte det jag ville ha i alla fall.
Liam flinade och skakade på huvudet.

Matte = få panik över att orden bara hoppar runt i skallen och för att man inte kan koncentrera sig.
ett: för att matte är svårt. Och två: för att en viss Liam råkar sitta bredvid en. Och hela tiden känner man doften av honom och ibland råkar man nudda hans arm så man blir helt svettig och varm.
Jag suckade och sjönk ännu längre ner i stolen. Det här gick ju inte. Jag fattade ingenting.
Det tog emot att räcka upp handen men jag var tvungen.
”vad är det du inte fattar?” Kristers vänliga ton fick mig att hoppa till och snabbt ta ner handen igen.
”allt”
”jaha. Okej.. då ska vi se… vilken uppgift är du på?” frågade Krister och tryckte upp sian glasögon längre upp på näsan eftersom de hade hasat ner.
”87C” svarade jag och suckade.
”då ska vi se. Jaha, jaha. Tänk såhär: du måste mulitplicera talen så mycket som…”
Hans ord hördes mindre och mindre för varje sekund och snart hörde jag honom inte alls. Något annat hade fångat min blick. Liam. Han satt framåtlutad över sin mattebok och hans lite lockiga lugg föll ner i ansiktet på honom. För bara tre sekunder sen hade han vänt på huvudet och lett mot mig.
Mot mig!
Och sedan hade han återvänt till att fukoserat stirra på matteboken.
”förstår du nu?”
Kristers röst fick mig att rycka till igen.
”eh, jag tror det” svarade jag men hade egentligen inte hört ett skit av vad han sagt.
”så bra”
ja. Verkligen skitbra.


”tja”
Jag slog igen skåpet och mitt tråkiga åh-fan-det-är-en-lektion-kvar-min ersattes av ett leende. Liam, Jocke och Lucas stod på en rad och log mot mig. Jag hade räknat med att gå ensam till lektionen men de planerna ändrades direkt.
”tänkte om du ville hänga på?” Frågade Liam och tittade granskande på mig.
”visst” log jag och anslöt mig till dem med alla mina böcker i famnen.
”är det inte lättare att lägga ner dem i väskan?” frågade plötsligt Jocke och tittade menande på böckerna.
”vi ska ju ändå ha dem sen” svarade jag.
Plötsligt hörde jag en välbekant röst. Den var långt bort. Men jag hörde den ändå. På det första trappsteget på trappan upp till den andra våningen satt Maja och Madelene tätt ihopklistrade och kollade på Majas Iphone. Jag ville kolla bort. Och bara låtsas att de inte fanns. Men det gick inte.
Vi var tvungna att gå förbi dem för Biologi-salen låg på andra våningen. Och det fanns inget annat sätt att komma upp dit på.
Jag såg hur Liam sneglade på mig när vi passerade dem som för att se min reaktion. Jag tittade inte tillbaka utan stirrade bara rakt fram. Som ett jäkla freak.
jag var säkert hur aktraktiv som helst..

du behöver nog vässa din penna”
Liams röst fick mig att rycka till där jag satt och halvsov på stolen.
”ehm, va?” frågade jag oförstående och tittade på honom.
Han höjde lite på ögonbrynet och plötsligt fattade jag vad han menade. Han ville prata. Om man sa att man skulle vässa pennan fick man gå ut till datorrummet där de hade tusentals olika vässare. Där kunde man prata ostört.
Jag nickade så diskret jag kunde mot Liam och han log tillbaka.

Tre minuter senare stod vi vid varsin pennvässare inne i datorrummet. Det var en speciell spänning som bara kunde beskrivas som nervositet. Vad skulle han säga? Och Liam funderade säkert på samma sak.
”ehm…” sa jag för att avbryta den pinsamma tystnaden. ”vad var det du ville prata om?”
Liam tittade inte på mig utan stirrade bara på pennvässaren framför honom.
”alltså..” började han och jag drog efter andan.
Jag älskar dig och jag vill gifta mig med dig så vi kan leva lyckliga i alla våra dar.
Fet chans liksom. Nej.
”jag hörde att din kompis..ehum, Maja gillade mig… är det sant?”
Jag fick en klump i halsen och nu var det min tur att stirra rakt på bordet som pennvässarna stod på.
”ja”
”okej..” sa Liam långsamt.
”så vadå, ska du bli ihop med henne nu?” slank den ut ur min mun och jag stängde den snabbt igen.
var kom det där ifrån? Mars?!
”va? Nej” skrattade Liam och skakade på huvudet. ”aldrig”
Ett leende spred sig på mina läppar. Jag kunde inte hjälpa det.
”vad ler du åt?”
”äh, inget” svarade jag genast.
”men kom igen! vadå, vill du inte att Maja och jag ska bli ihop eller?”
”nej” svarade jag ärligt.
”och varför inte?” frågade Liam och tittade snällt på mig.
fan. Fan, fan, fan och dubbelfan. Måste det här ögonblicket komma nu? Just nu?
ja, varför inte? För att jag älskar dig och skulle kunna döda någon för att bli din flickvän.
”för att…” började jag och olika falska meningar rabblades upp i mitt huvud. Vilket skulle jag välja?
för att jag har ont i huvudet? För att Maja och jag är ovänner? För att jag hatar Maja? De sista var ju sanna, men ändå.
I nästa sekund öppnades dörren och Lucas stack in huvudet.
”bara så ni vet slutade lektionen för tio minuter sen..”
……………………….

Kort kapitel, men eftersom blogg.se strulade så fick jag skriva om allt.Och ni får även bli utan bild den här gången, sorry. Men hoppas ni gillart ändå! ;)
Och, goda nyheter! En ny design är på g! kommer förmodligen upp de närmsta dagarna någon gång. Kram! :) 

Kommentarer ♥
♥ Skrivet av: emma

asså jag är seriöst glad att du började skriva den här ist ! x)) <3 jag älskar den typ mer än mest !!!! :D <3 fortsätt !!!!!!!!!! :D <3

2012-07-21 @ 19:54:02
♥ Skrivet av: Sandra!♥

Skitbra! :D

2012-07-21 @ 21:27:02
URL: http://novellbloggonedirection.blogg.se
♥ Skrivet av: Anonym

ÄLSKAR DEN!! <3

2012-07-21 @ 22:04:57

♥ Din kommentar:

♥ ditt fina namn:
kom ihåg mig! ♥

♥ Din E-postadress: (publiceras ej)

♥ Din blogg:

♥ din kommentar:

Trackback
RSS 2.0