♥

(bild)

 

jag lutade huvudet mot fönsterrutan och tittade upp mot stjärnhimlen. Gatlyktorna ute på vägen svichade förbi och i bakgrunden hördes bilradion som spelade någon 70-talslåt.

Jag hade inte valt att flytta. Det bestämde mamma när hon plötsligt träffade en mycket yngre kille och sa att hon skulle flytta ihop med honom. Pappa och jag blev utstötta. Vi fick inte längre bo kvar. Och mamma sket i att jag inte ville flytta. Jag hade ju alla kompisar där hemma. Josefine, Maja och Karin. Jag ville inte börja på en ny skola mitt inne i Stockholm där alla killar rökte och åkte skejtboard. Nejtack. Men det sket mamma i. Somsagt.

Pappa skruvade upp volymen. Jag suckade men orkade inte protestera. Snart var vi ju framme.

 

Vi svängde in på en smal uppfart och pappa stannade bilen. Jag knäppte loss säkerhetsbältet och ryckte upp bildörren. Stjärnhimlen lyste ännu klarare nu och alla gatlyktor var tända.

Hotellet som vi skulle bo på var vitt med platt tak, en stor swinningpool, breda balkonger och en bar med höga barstolar. Jag slog igen bildörren och tittade mig omkring. Stället var ju verkligen perfekt.

"vad tycker du?" frågade pappa som stod lutad mot bilen och blickade ut över hotellet.

"helt okej" svarade jag.

pappa log nöjt innan han vände sig om och gick bort till bakluckan. Vi hjälptes åt att bära ut alla väskor. Min var röd med ett blixtlås som gick längs med ena sidan. Flygplansstandard. Tråkig och normal. Men jag älskade den.

 

Jag gick genom korridoren som var lång och smal med ljusa trädörrar på sidorna som ledde in till hotellrummen. I mitten av korridoren låg en lång, röd matta utrullad. Jag läste på siffrorna som satt på dörrarna på jakt efter mitt rum. 178. 179. 180. 181. Här var det.

Jag satte nyckeln i låset och vred om. Dörren gled upp utan att gnissla det minsta. Jag klev in i hallen och stallde ner min väska på golvet. Pappa hade fått lägenheten bredvid. Det var ganska lyxigt att ha en egen lägenhet. Helt för sig själv liksom.

Hallen bestod av en skohylla, ett par krokar och en liten byrå. Jag hängde av mig jackan på en utav krokarna och sparkade av mig skorna. Sedan tassade jag in i lägenheten för att inte väcka grannarna som förmodligen sov vid det här laget.

Vardagsrummet var stort med en platt-tv, en vit soffa, två fotöljer och ett soffbord. På långsidan var det stora glasfönster som man hade utsikt ut mot Stockholm. Det var vackert på kvällen med alla lampor och bilarnas lyktor som svischade förbi på motorvägarna.

Jag tassade in i sovrummet och slängde mig i den stora sängen. Orkade inte byta om. Så jag somnade med kläderna på.

 

jag vaknade nästa morgon av att telefonen på nattduksbordet ringde. Jag gäspade sömnigt och lyfte på luren.

"hallå?"

Men när ingen svarade förstod jag att pappa måste ha ställt telefonen som en väckarklocka bara för att väcka mig. Jag la på luren med en trött smäll och satte mig upp i sängen. Ikeaklockan som satt på väggen visade kvart över åtta. Grymt tidigt alltså. Det var ju faktiskt helg.

 

Jag gick ut till vardagsrummet och såg att det stod en halvöppen dörr på ena kortsidan. jag slank in där, tände lyset och konstaterade att det var det lyxigaste badrummet jag någonsin sett. Med ett bubbelbadkar, vitt polerat golv, ett stort handfat, en dusch med värme och styrkeinställningar, en maskin som gjorde fotmassage och massor dyra krämer som stod uppradade på badrumshyllan.

Jag tog en snabb dusch innan jag svepte en handduk omkring mig och gick ut i hallen där jag ställt min resväska. Jag började rota efter något att ha på mig men hittade ingenting. Helt serriöst. Jag hade ju säkert flera hundra olika toppar, jeans och shorts med mig men vad hade man på sig på hotell när man bara skulle äta frukost? tänk om det fanns jättemånga söta killar här. Eller tänk om det bara var trötta pansionärer? Vi hade ju inte sett en kotte på hotellet igår eftersom vi kom så sent. Inte ens pappas kusin Christoffer som ägde hotellet såg vi till.

Tillslut hade jag rivit ut allt innehåll i väskan och säkert trettio olika t-shirts låg slängda överallt i hallen. Jag suckade. Att det kunde vara så svårt att välja kläder.

Då fick jag syn på en grå topp med texten "lucky" på som var från BikBok och som låg under en gammal, gul topp som som jag fått av mormor när jag var typ tre. Eller det var bara ett år sen. Men det kändes som om mormor köpte kläder till mig som egentligen var för treåringar. Hon hängde liksom inte riktigt med i modet.

Snabbt plockade jag upp toppen och sedan ett par svarta cheap monday jeans. Det passade faktiskt perfekt ihop. Som om de var gjorda för varandra. Ett kort, snygg linne som var grått och ett par svarta, tajta jeans med hög midja. Liksom helt perfekt.

 

Jag gick sakta ner för trappan och ut i lobbyn. Christoffer stod i receptionen med en fånig röd mössa på huvudet och en röd kavaj. Han log och vinkade åt mig när jag gick förbi. Glasdörrarna öppnades och en familj med fem barn, alla med vattenpistoler, badringar, snorklar och simfötter på sig kom in. Jag såg hur Chistoffers uttryck blev mindre gladare och han sa till den tjocka tanten som antagligen var mamman att om de skulle ha barn i lobbyn fick de inte springa omkring och leka. Hon himlade med ögonen och plockade fram en fet plånbok ur fickan.

"ska du ha betalt eller inte?" frågade hon surt och spände ögonen i Christoffer.

Han såg vettskrämd ut och nickade långsamt. Jag kunde inte låta bli att fnissa lite. Stackarn.

 

på en grön skylt som det stod "frukostservering" på pekade på glasdörrarna till vänster om receptionen. Jag sköt försiktigt upp dörrarna och kollade mig omkring i den stora salen. I mitten var en disk full med bröd, smör, fil, ost, skinka, yoghurt och en stor mjölkmaskin och runt om den var det fullt med bord. Min pappa satt i ena hörnet av salen och läste tidningen.

Jag gick fram till disken och tog en bit baugette som jag sedan bredde smör på och ett glas med mjölk. För att kunna bära allt lyfte jag upp sakerna på en vit plastbricka och började försiktigt gå mot platsen där pappa satt för att inte tappa sakerna. Långsamt satte jag ena foten framför den andra och fokuserade med blicken på brickan. Men ändå gick allt snett. Om det berodde på skrattet eller inte, det vet jag inte. Men något fick mig att rycka till. Ett vackert skratt som överröstade allt annat sorl i salen fick mig att titta upp, möta ett par ögon som var fäst rakt på mig och tappa koncentrationen.

 

Jag snubblade till men ¨lyckades hitta balansen utan att tappa brickan. Men mjölkglaset klarade sig inte. Det stod på kanten av brickan och föll i golvet med ett kras. Mjölken bredde ut sig till en liten pöl på golvet och jag kände hur det blev knäpptyst i salen och hur alla blickar vändes mot mig. shit. snabbt böjde jag mig ned och började plocka upp resterna från glaset. Mina kinder blossade upp och vid det här laget var de nog redan tomatröda. Jag hörde hur en stol skrapade mot golvet när den sköts ut och hur steg kom åt mitt håll. Det var säkert pappa. Han skulle skämma ut mig ännu mer. Jag bara kände på mig det.

Men han sa inte ett ord utan böjde sig bara ner och hjälpte mig att plocka upp glasbitarna. Jag kastade en blick på hans händer som rörde sig ovanligt snabbt och blev förvånad. det där var inte pappas händer. Hans händer var mycket rynkigare och han hade en sliten guldring på ena fingret. Det här var defenitivt inte pappa.

sakta höjde jag på blicken och mötte samma ögon som fått mig att tappa koncentrationen för bara några sekunder sedan.

 

---------------------------------------------

 

kapitel 1! vem tror ni att "personen med ögonen är" och vad tycker ni? :) tror ni att det kommer bli en bra novell eller inte? kommentera!