♥

förra kapitlet:
Plötsligt öppnades matsalsdörren och Philip kom först in. Han såg glad ut som vanligt. Matsalen tystnade och alla väntade på att Therese skulle komma in. Hon skulle avgöra vad som hade hänt. Men hon kom inte...


Alla bröt ut i panik. vad hade hänt? och varför kom inte Therese tillbaka? alla började prata högljutt med varandra och diskutera vad som hade hänt och varför Philip inte sa någonting. Han hade bara gått rakt fram till killbordet och satt sig. Inte förens nu slet sig Emma och Emilia ifrån sig mina naglar och undrade vad som hade hänt. Jag förklarade allt för dem och de blev oroliga. Jag undrade varför. Jag menar, de var ju inte Theres riktiga kompisar. De var ju bara med henne för att hon var populär. Men tydligen blev de oroliga ändå.
"jag tror han sa nej" sa Emilia allvarligt.
"varför skulle han det? hon är ju skolans populäraste tjej" svarade jag.
"ja, men inte snyggaste, och inte snällaste heller" sa Emma.
"du har rätt" svarade jag.
"det måste vara därför hon inte kommer tillbaka. Hon tycker helt enkelt det är pinsamt att komma tillbaka när han har sagt nej." sa Emilia.
"det är väl aldrig någon som har sagt det till henne förut" konstaterade Emma.
"gud vilken diss hon fick isåfall" sa jag och kunde inte låta bli att fnissa. "det var rätt åt henne"
Emma och Emilia kollade på varandra. osäkra om de skulle hänga på mig. De hade ju alltid varit på Thereses sida. Och det var tack vare henne som alla visste vilka de var. Emma och Emilia, Thereses bästa vänner. Utan henne skulle de vara helt normala. Plötsligt brast Emma ut i en fnissattack. Och då kunde inte Emilia hejda det heller.

Efter den dramatiska lunchen kände jag mig både lättad och lite orolig. Philip hade antagligen sagt nej eftersom Therese inte kom tillbaka. men hon skulle inte ge sig. Hon ville ha honom för att hon visste att alla hade sett honom och mig tillsammans. Och för att hon trodde att vi kände varandra mer än vi faktiskt gjorde. Det var en slump att han råkade flytta in precis bredvid mig och att vi gick tillsammans till skolan. men det visste ju inte Therese. Såklart hon ville såra mig genom att försöka ta Philip, eftersom jag hade tagit hennes plats vid bordet som den som alla pratade med.

Jag satte nyckeln i låset och öppnade mitt skåp. På schemat som satt fasttejpat på insidan av skåpdörren stod det att det var matte nu. Fan också. inte Göran och hans långtråkiga lektioner, igen! Jag suckade och plockade ut min mattebok och stängde sedan igen skåpet med en smäll. Låste och tittade sedan upp på klockan. Jag var försenad. Bäst jag skyndade mig. Jag styrde stegen mot mattesalen som låg på tredje våningen.
När jag kom innanför dörren till mattesalen var den nästan tom. Göran stod längst fram bakom katerden som vanligt, men endast fem stycken satt vid bänkarna. Det var nog fler än jag som ville missa mattelektionerna.
"hej" sa jag och styrde stegen mot platsen längst bak i klassrummet.
"jaha, hej... eh, vad säger man?" frågade Göran.
"sorry, jag vet att jag kom försent" svarade jag.
Göran nickade och återgick till att förklara om olika värden på whiteboardtavlan. Jag drog ut en stol och satte mig vid bänken. Kevin följde mig med blicken. Han satt på mittenraden och log snett när han såg att jag kollade på honom. jag tittade bort och låtsades inte se honom. Men hans blick brände i skinnet och jag hade lust att slå till honom. Var han tvungen att få mig att spela rollen som "tjejen som inte ens nöjer sig med skolans populäraste kille"? jag ville inte spela den rollen. Jag gillade faktiskt inte honom. Men ingen verkade fatta det. Så alla trodde att jag var kräsen. Att jag redan hade en pojkvän. Eller att jag var helt dum i huvudet.

Skoldagen var äntligen slut. Jag skyndade mig ner för stentrappan med snabba steg. Bussen gick extra tidigt idag så jag var tvungen att gå så fort jag kunde. Jag gick förbi träden och kom ut på parkeringen. Där stod Kevin och hans kompisar vid hans moppe. De hängde alltid där. Där var de som coolast. Tyckte dom iallafall.
Jag skyndade mig med snabba steg förbi dem. Önskade att busshållplatsen låg på andra sidan av skolgården så jag slapp gå förbi dem varje gång jag slutade. Plötsligt ropade kevin mitt namn. Jag vände mig om och gav honom en irriterad blick så han skulle förstå att jag inte hade tid att prata med honom. I ögonvrån såg jag hur Emma och Emilia kom småspringande mot mig.
"eh..." sa Kevin och en av hans kompisar knuffade till honom retsamt. Nu var Emma och Emilia framme vid mig. De flåsade efter att ha sprungit ifatt mig över hela skolgården. fast det inte var så långt. ioförsig var de inga sportnördar direkt.
"hej Bella" sa Emma och log.
"hej" svarade jag och jag såg hur kevin tittade på mig. Jag vände mig om till honom så han kunde säga vad han nu ville.
"har du lust att ta en åktur på moppen eller?" frågade han och log snett. Hans självförtroende var verkligen megastort.
Emma och Emilia drog efter andan. Det fick Kevin att le ännu större.
"min buss går om typ en minut" svarade jag ärligt "sorry"
sedan började jag med snabba steg gå mot busshållplatsen. Jag kände Emmas, Emilias och Kevins blickar i ryggen när jag klev på bussen. Jag satte mig vid ett fönstersäte och snart var skolgården långt borta. jag pustade ut och satte in mina ipodlurar i öronen.

Bussen bromsade in vid en busshållplats efter bara en minut. regnet öste ner utanför och jag såg en kille med svart jacka som stod vid busshållplatsen. Han klev på bussen och den började åka igen. Killen hade luvan nerdragen över håret så man kunde inte riktigt se vem det var. men på något sätt kände jag igen honom. Han betalade och gick sedan med vingliga steg längre bak i bussen. Eftersom bussen skakade så mycket var det inte lätt att gå utan att hålla sig i. När han kom fram till sätet där jag satt drog han ner luvan och jag såg direkt vem det var. Philip!
"hej" sa han och slog sig ned på sätet bredvid mig.
"hej" svarade jag.
han drog av sig jackan och la ner den på golvet.
"jag antar att du inte vill sitta bredvid mig om jag är dyngsur" sa han och flinade.
Jag log.
"men varför gick du på här och inte vid skolan?"
"jag missade bussen. Du vet, Ylva drog över lektionen typ tre minuter så jag fick springa hit" svarade Philip.
Jag nickade och kunde inte låta bli att tänka på vad som hänt i matsalen.
"vad sa Therese till dig egentligen... i matsalen?" frågade jag.
"eh, alltså hon frågade om vi kunde bli ihop." svarade Philip.
Jag visste det!
"och vad sa du...?" frågade jag.
"nej" sa Philip och tittade ut genom fönsterrutan.
Han såg ut att inte vilja prata om det. Så jag frågade inget mer. Istället bytte jag ämne.
"har du haft matte än?"
"jadå. och du hade rätt" sa Philip och tittade på mig. "Görans lektioner är sjukt långtråkiga"
"jag vet" svarade jag och log.
"fast Engelskan är rätt okej, och svenskan också"
"mm" svarade jag. "och Biologin, och historian"
"aa" svarade Philip.
Plötsligt bromsade bussen in vid höghusen där vi bodde. Philip reste sig upp och gick ut i regnet. Jag följde efter honom och drog upp min luva över håret...