♥

förra kapitlet:
Jag kom ut i hallen och drog på min jackan och satte på min skorna. Sedan la jag ena handen på handtaget och vände mig om mot Philip.
"hejdå"
"hejdå" svarade han och log innan jag gick ut i trapphuset och stängde dörren efter mig.



Jag skulle precis sätta handen på handtaget till min lägenhetsdörr när Philip plötsligt sköt upp dörren bakom mig. jag vände mig om och tittade förvånat på honom.
"din kattunge" sa han och jag förstod ingenting. "vi glömde att kolla på den! alltså... jag skulle gärna vilja se den"
"jaha" sa jag och nickade. philip gick fram till mig och jag ryckte i handtaget. Det var låst. Alltså var pappa inte hemma. pust. Han var jämt så konstig när det kom hem kompisar till oss. jag tog upp nyckeln ur fickan och låste upp. Vi klev in i hallen och jag slänge jackan på golvet och sparkade av mig skorna. Philip stod kvar en stund och kollade sig omkring innan han också drog av sig skorna.
Jag gick före in till vardagsrummet. Det var tyst som i graven där. Endast klockan inifrån kökets tickande slag och Philips fotsteg när de knarrade i trägolvet hördes. Var kunde Cloe vara? Det kanske var dumt att pappa sa att vi kunde ta hand om henne. jag menar, vi kunde typ inget om katter och om Cloe kom bort var vi körda. vad trodde vi egentligen? att en kattunge kunde vara sälv en hel dag nästan? pappa jobbade ju och jag var i skolan. Jag fick en klump av dåligt samvete i halsen när jag plötsligt hörde en smäll inifrån köket. jag ryckte till och rusade dit. På golvet, i en stor mjölkpöl, satt Cloe. Hon jamade lågt. bredvid henne låg ett mjölkpaket nedvält. jag suckade och samvetesklumpen i halsen försvann. Jag gick fram till Cloe och lyfte upp henne. Hon tittade rakt in i mina ögon och hennes morrhår kittlade mot ansiktet.
"vad söt hon är" sa Philip och gick fram till mig. han klappade Cloe på huvudet, och Cloe gav mig en blöt slick på näsan.
jag fnissade till och räckte över henne till Philip.
"jag ska torka upp mjölken" sa jag och gick bort till diskbänken och hämtade en trasa.
Det syntes att philip hade haft en katt förut. han gullade med Cloe och det såg världsvant ut. som om han och Cloe redan kände varandra.

När jag torkat upp mjölken och var påväg bort till diskbänken såg jag att det stod en rosa liten matskål under fönstret, fylld med kattmat. Pappa hade alltså varit hemma. Jag gick bort till Philip och Cloe igen och Philip lämnade över henne till mig. Jag lyfte upp Cloe i famnen och gick bort till matskålen och satte ner henne. Cloe nosade nyfiket på maten och tog sedan en liten, försiktig tugga. jag log. Cloe åt nästan upp allt direkt på en sekund. Alltså, inte bokstavligt talat. men hon glufsade i sig maten så jag trodde nästan att hon aldrig ätit förut. Hon var ju faktiskt ganska mager.
"snålkärring som inte kär katten mat" sa Philip och fnös.
"eller hur" svarade jag.

Plötsligt öppnades dörren och en duns hördes när pappa släppte ner sin jobbarväska på golvet. Åhnej. Jag skulle precis säga till Philip att han kunde klättra ut genom fönstret och gå bakvägen när pappa kom in i köket. han sken upp i ett leende när han såg philip och mig.
"nämen hej!" sa han hur fånigt som helst.
Philip log tillbaka och svarade hej.
"har ni träffat Cloe?" frågade pappa.
"pappa... jag såg henne faktiskt i morse ju!" sa jag och himlade med ögonen.
"jaha, ja just det. ja, man har ju lite dåligt minne efter alla år" svarade pappa och det blev en pinsam tystnad efteråt.
"hur gammal är du då?" frågade pappa till Philip.
"14" svarade han. "fyller 15"
"jaha. Och du vet väl att man måste fråga mig först innan man blir ihop med min dotter?" skämtade pappa.
men det var inte ett dugg kul. Philip såg osäker ut och hans kinder blev röda.
"äh, jag skojade bara" sa pappa och skrattade.
När ingen skrattade med honom tystnade han.
"jag ska nog gå nu" sa Philip och skyndade sig ut i hallen. jag följde efter och lutade mig mot väggen medans Philip tog på sig skorna. När han var klar reste han sig upp och sa hejdå innan han gick ut i trapphuset och stängde dörren efter sig.
jag suckade och vände mig om. Där stod pappa ungefär en meter ifrån mig.
"lägg av!" sa jag surt.
"med vadå?" frågade pappa förvånat.
"med att förstöra allt!" halvskrek jag.
"jag har väl inte förstört nåt?" frågade pappa oskyldigt.
Jag suckade.
"nehej, du kom bara med massor jävligt töntiga kommentarer och sen får du Philip att gå hem, men DU har MINSANN inte gjort något!" skrek jag och gick in på mitt rum och smällde igen dörren.
han fattar NOLL! Philip blev ju för fan helt vettskrämd och gick hem. Pappa förstörde allt!
Jag satte mig ned på sängen och lugnade ner mig. pappa knackade försiktigt på dörren.
"VAD?!" skrek jag.
"varför tar du det så hårt gumman?" frågade pappa med lugn röst. "philip gick hem, det är ingen big deal"
jag visste att han hade rätt. varför tog jag det så hårt för? för att jag saknade philip när han inte var här och jag gillade hans närvaro. Den fick mig att bli varm och glad. jag suckade och la mig ner på sängen. orkade inte svara pappa.

Klockan halv tolv ringde Hanna. jag klickade på svara och gäspade sömningt innan jag svarade:
"hallå?"
"hej" svarade Hanna med en kort och vass ton.
"vad är det?" frågade jag.
"nu får du fan välja, Bella!" sa hanna irriterat.
"va?"
"tro inte att du kan va med dem och sen snacka skit om mig, och sen va med mig igen!" skrek Hanna i luren.
"va?!" sa jag ännu mer förvirrat.
"låtsas inte som om du inte vet vad jag snackar om"
"men jag vet ju inte" svarade jag.
"du är med therese, Emma och dom och du snackar skit om mig! Therese har berättat allt!"
"va?" skrek jag. "jag har inte sagt ett ord om dig!"
"ljug lagom!"
"men jag lovar! jag har inte det!" svarade jag.
"varför säger Therese det då?" frågade Hanna.
"för att hon är avundsjuk på mig för att jag är med Emma och Emilia! snälla Hanna, tro på mig! hon vill bara få oss i bråk!"
"fan vad du ljuger!" sa Hanna och la på. jag suckade och tog sakta ner mobilen från örat. Jävla Therese!
Jävla, jävla, jävla Therese!

Nästa morgon vaknade jag av att pappa kom in i rummet.
"dags att gå upp! klockan är jättemycket" sa han med en jobbig röst och tände lyset.
"släääck!" svarade jag sömnigt.
"du måste gå upp nu" fortsatte pappa att tjata.
"jag tänker inte gå upp!" svarade jag.
"jo"
"nej! jag kommer fan aldrig gå tillbaka till den där jävla skitskolan!" skrek jag.
"vårda språket!" svarade pappa.
"gå uuuut!" sa jag.
"du måste gå upp!"
"du bestämmer inte över mitt liv!" svarade jag argt.
"nej. Men om du inte går till skolan kommer polisen"
"som om jag bryr mig?"
"Bella!"
"pappa!" svarade jag "UT!"
"om du går upp?"
"men, JA, för helvete!" svarade jag och satte mig upp i sängen och gäspade. pappa gick äntligen ut ur mitt rum. Jag hade verkligen inte lust att gå till skolan. Hanna skulle antagligen hata mig och Therese skulle gå runt och vara äckligt nöjd över att Hanna gått på allt.

..........................................................................

kapitel 11! :) lite mycket bråk, men hade inte så mycket insperation så tänkte att det skulle hända något,..
aja, vad tycker ni? ;)