♥

förra kapitlet:
"rollen som Julia ska spelas av..."
jag sneglade mot de andra två tjejerna. De var söta med brunt hår och rosaskimrande läppglansläppar. Det skulle bli en av dom. helt klart.

"BELLA!"



jag ryckte till när jag hörde mitt namn. hade jag gjort något fel? Ronja kollade på mig med ett leende och jag förstod ingenting. varför blev det sånt tjafs i salen? sakta gick det upp för mig. Det var jag som blev vald till julia. JAG?!
jag drog efter andan och ett leende spred sig på mina läppar. Shit, det blev verkligen jag! vad var det Ronja hade sagt? hade jag fått fler röster än Therese?! vem hade röstat på mig? Herregud! Men Romeo var ju Benjamin. Hannas kärlek. Iallafall var det det som hon sagt på tjejtoaletten. Jag kunde ju inte spela kär i Hannas blivande pojkvän! Eller vad spelade det för roll föresten? Nu när vi ändå var osams.

"Grattis Bella och alla andra till rollerna!" sa Ronja och jag kunde inte sluta le.
"ni ska få era manus snart, jag ska bara kopiera ut till alla" fortsatte hon.
jag kunde inte låta bli att vända mig om mot Therese. Hon såg helt förkrossad ut. hanna och tvillingarna gjorde desperata försök att trösta henne genom att säga att spela Romeos betjänt inte alls var dåligt. men Therese såg bara irriterad ut och när hon såg att jag kollade på henne gav hon mig en riktigt ilsken blick. jag vände mig framåt igen med ett flin.
"Vi ses i morgon" avslutade Ronja lektionen och alla reste sig upp. stolarna skrapade mot golvet och Therese och hennes nya gäng skyndade sig ut. Jag slog vad om att Therese vad gråtfärdig vid det här laget. jag dröjde mig kvar. Ville fråga Ronja en sak. När alla hade gått ut gick jag fram till Ronja som var i full färd med att plocka ner allting.
"fick jag verkligen flest röster?" frågade jag och Ronja log mot mig.
"ja, det fick du"
Jag nickade.
"okej. tack"
sedan styrde jag stegen mot utgången och innan jag försvann ut i korridoren sa Ronja "vi ses imorgon" efter mig.
"mm" svarade jag och gick ut i korridoren som var full med snackande elever. Några kollade på mig när jag skyndade mig förbi folkmassan som samlats där. jag hörde en tjej som hette Stephanie säga "hon tror att hon är något bara för att hon blev Julia". Jag fick en klump i halsen men fortsatte gå.

När jag kom fram till mitt skåp såg jag i ögonvrån hur Emma och Emilia kom gående. Jag blev genast på bättre humör och låste upp mitt skåp. men de gick bara förbi mig och fortsatte genom korridoren som om de inte ens hade sett mig. Jag stod kvar och kollade efter dem när de gick fram till Therese, Hanna och tvillingarna som stod i andra änden av korridoren. De sa något och Therese gav dem varsin kram. Jag bara gapade. va?! sen när blev de kompisar?!
Therese tittade åt mitt håll, sa något igen och alla sex hakade armkrok och gick sedan ut i sjuornas korridor. jag kände hur det kokade inom mig. Man kunde ju fan inte lita på någon! Här trodde man att man för en gångs skull hade några riktiga vänner men alla var ju genomfalska! Jag slog irriterat igen mitt skåp och bestämde mig för att dra. jag hade aldrig skolkat förut men nu hade jag verkligen inte lust att stanna kvar på skolan som värsta mobboffret. Den enda på hela skolan som gillade mig just nu var möjligtvis Kevin.

jag visste inte direkt var jag skulle gå någonstans. Så jag drev runt lite planlöst på stan och kollade på skyltfönster.
Efter en halvtimme bestämde jag mig för att ta bussen hem.

Med huvudet lutat mot fönsterrutan kände jag hur tårarna började rinna. Jag hade litat på Hanna i flera år. Och nu bara svek hon mig och gick på allt Therese sa. Även Therese hatade mig och nu hade Emma och Emilia gått tillbaka till henne bara för att hon var populär. Jag hade alltså inga kompisar kvar. Philip kom upp i mitt huvud som en pop-up docka eller något. Jag försökte trycka bort honom. Han bodde bara i samma trapphus som jag. Det var nog inget mer. Han gillade förmodligen inte mig. Det var bara att inse det. 

När jag klev av busssen vid höghusen så ropade någon mitt namn. Jag vände mig om och kollade mig omkring. Lite längre bort på en parkbänk satt några killar i sjuttonårsåldern. Några av dem rökte och resten kollade på mig. fast det kunde inte ha varit de som ropade. De visste ju inte vad jag hette. Eller?
"Bella" sa plötsligt en av dem och jag blev som förstelnad. vad ville de mig?
"eh... aa?" stammade jag.
"lust o ta en cigg?"
VA? nej!
"eh..." svarade jag och såg att dörren till höghuset där jag bodde stod öppen. Den låg bara 30 meter bort. Om jag sprang nu skulle jag hinna. Men det var redan försent för en kille med bakåtslickat hår hade rest sig upp och gick fram till mig.
"jävlar vad snygg" sa han och blåste ett rökmoln rakt i ansiktet på mig. Jag började hosta. De skrattade högt. jag ville bara bort härifrån.
"ey, Rodde hur gammal är hon tror du?" frågade en utav killarna som satt på bänken.
"hm, ser ut som femton" sa killen som stod framför mig som tydligen hette Rodde. Han tog ett steg närmare och skulle precis lägga sina äckliga händer om mig när jag puttade till honom och sprang så fort jag kunde mot trapphusingången. jag stannade inte förens jag ryckte upp dörren till min lägenhet och sjönk ner på golvet med ryggen lutad mot väggen i hallen. Jag andades häftigt och försökte lugna ner mig själv. Pappa stod plötsligt i hallen med Cloe i famnen och tittade oförstående på mig. Jag reste mig upp och hängde av mig jackan.
"du luktar rök" sa pappa och rynkade på näsan.
"min eh, kompis röker" ljög jag.
"jaha... och varför är du hemma så tidigt?"
"jag var klar med allt så jag fick gå hem" ljög jag ännu mer och sparkade av mig skorna.
"jaså? ja, det är väl... bra" sa pappa lite förvirrat.
jag gick fram till honom och han la över Cloe i min famn. Hon jamade lågt. jag strök henne över ryggen med ena handen och pussade henne på huvudet.
"du skulle ha sett Cloe när jag kom hem, hon var helt vild" suckade pappa.
"vad gjorde hon?" frågade jag.
"hon hade ätit upp nästan alla blomblad på orkidén och hon hade vält mormors vas igen"
"ojdå" fnissade jag och Cloe jamade igen.

Senare på kvällen hade jag gjort alla läxor och dubbelkollat igenom alla. jag hade verkligen inget att göra. Jag kunde ju inte ringa eller smsa med Hanna som jag brukade. Jag saknade henne faktiskt. även fast hon kunde vara ganska jobbig ibland.
Hon var ju ändå min bästavän. Eller, tja, inte nu längre. men hon var det förut.

Nästa morgon vaknade jag inte av att veckarklockan ringde, som jag brukade göra. Jag slog sakta upp ögonen och tittade mig omkring i rummet. Genom fönstret lös solstrålar in och bildade mönster på golvet. hade jag försovit mig? Jag satte mig upp i sängen och tittade på klockan. 05.38. Nej, jag hade inte försovit mig. Pust. Jag reste mig upp och tassade ut i hallen. Cloe låg och sov på soffan i vardagsrummet och såg söt ut som vanligt, men annars var det tomt i huset. Pappa jobbade nog tidigt idag. Jag gick in i köket och plockade fram mackor, mjölk och ett paket smör. När jag bredde min macka kom Cloe och strök sig mot mitt ben och jamade. Jag sneglade på hennes matskål. Den var tom.
"åh, du är hungrig" suckade jag och gick bort till skåpet som satt över diskbänken och plockade fram kattmaten. Cloe jamade och jag himlade med ögonen.
"ta det lugnt, jag är snart klar"
Jag hällde upp kattmat i hennes skål och ställde sedan ner den på golvet framför köksfönstret. Cloe sprang fram till skålen och kastade sig över maten. Det såg ut som hon aldrig ätit förut.
"knäpp du är" fnissade jag och tog en tugga av min macka och gick sedan ut i vardagsrummet. Satte på tv:n och slog mig ned i soffan. Nyheter. Tråkigt. Jag bytte kanal till en som handlade om kläddesigners. Jag hade alltid varit intresserad av mode. Jag vet inte varför.

-------------------------------------------------------------

kapitel 13! tycks? :)