♥

förra kapitlet:
"kan vi sitta här?"
jag drog efter andan och granskade hela killbunten.
"visst"
De drog ut stolar och satte sig ned. Philip satte sig bredvid mig och Kevin mitt emot. Det var en annorlunda känsla att sitta med massor killar. Jag kände hur jag fick avundsjuka blickar från tjejerna. Jag kunde inte låta bli att känna mig stolt för att de ville sitta med mig. Det fanns typ tre andra lediga bord som de kunde välja emellan. och ändå valde de sig att sätte sig här.

(bild)

"erkänn jag var kung på att dansa?" frågade Kevin och tittade upp på mig med ett flin.
"eh... aa?" svarade jag och alla killar flinade förutom Philip. Jag tog en klunk av mitt vatten och stallde sedan ner glaset på bordet igen.
"fan vad alla glor" sa plötligt Benjamin och nico kade menande mot tjejborden bredvid oss.
"mm" svarade jag.
jag kunde ju inte säga att de var avundsjuka för att killarna satt vid mitt bord. Det skulle bara låta töntigt.
"så jävla skönt med helg imorgon" sa Kalle och log snett.
"aa" stämde killarna in.
"kom till mig på lördag föresten. Har precis fått det nya ps3" sa George.
jag suckade. Nu var spel-killsnacket ingång.
Kevin och några till började skratta. jag kollade på dem med höjda ögonbryn. vad var det som var så kul?
"längtar du till tjejerna eller?" flinade Kevin.
jag bara log. orkade inte svara.

Nästa lektion var historia. Jag och tio andra från åttan och två från sjuan satt utanför historiasalen i väntan på att bli insläppta. Jag kände bara igen Paulina från åttan och Stephanie från sjuan. Hon gick i samma klass som jag. Äntligen kom Johannes, våran historia och religion lärare och låste upp dörren. Alla reste sig upp från bänkarna utanför salen och gick in. jag gick sist av alla och fick därför platsen längst fram. Den som ingen ville ha. Efter en halvtimme av lektionen kändes det ungefär som om det hade gått några hundra år. Johannes var precis som Göran. Han bara babblade, och babblade och babblade...

När lektionen äntligen var slut skyndade jag mig ut i korridoren och styrde stegen mot musiksalen. Nu hade vi drama med Ronja. Och idag skulle vi få våra manus.
Nästan alla var redan där när jag kom. Jag slog mig ned på en stol längst fram, bredvid Benjamin som skulle spela Romeo.
han viskade ett lågt "tja" och jag svarade "hej". Ronja tog upp micken från scengolvet och alla tystnade.
"hej allihopa" sa hon och log. "idag ska ni somsagt få era manus och ni ska även få bearbeta era personligheter i rollerna."
Plötsligt räckte Benjamin upp handen bredvid mig.
"ja?" sa Ronja.
"jag vill inte spela Romeo" sa han och tog ner hande igen.
va?
"okej..." sa Ronja sakta. "varför inte?"
"för att jag inte är bra på teater och... jag vet inte"
"ehm, okej..." sa Ronja och blickade ut i salen. "Är det någon annan som vill spela Romeo?"
Plötsligt hördes en smäll från ingången. Alla blickar riktades dit. även min. Där stod Philip. Med håret rakt upp. Det såg ut som han hade sprungit. Ändå var han inte andfådd.
"jag kan spela Romeo" sa han.
Jag drog efter andan. Shit. Skulle han vara Romeo? killen jag faktiskt gillade. herregud!
"eh, ja... det går väl bra" sa Ronja och log mot Philip. Han gick rakt fram till stolsraden där jag satt och slog sig ned på en stol bredvid mig. Ronja såg inte arg ut över att han kommit försent. Undrar varför? ingen lärare hade än så länge blivit arg på Philip när han kommit försent. fast han kom försent typ jämt.

Efter ett långt informationstal från Ronja om vad pjäsen skulle gå ut på och hur länge vi skulle öva så fick vi sprida ut oss i salen och kolla igenom våra manus. Jag gick bort till det stora fönstret som låg ut mot skolgårdens baksida och satte mig på fönsterräcket och tog upp manuset. Det var nästan lika tjockt som en bok. Och jag slog vad om att jag hade flest repliker. jag slog upp första sidan och började läsa. När jag var inne på tredje sidan hörde jag en låg duns bredvid mig. jag ryckte till och tittade upp. Philip hade satt sig bredvid mig och log mot mig.
"ska vi öva tillsammans?" frågade han.
Fjärilar började flaxa vilt i min mage och jag log tillbaka.
"visst"
"okej - jag börjar" sa Philip och slog upp första sidan. "Julia, du är allt för mig. Även när du inte är här så känner jag dina andetag som om de vore bundna till mig själ. Ditt hjärta bultar så starkt för mig. Som om även det var bundet till min själ. åh, Julia. Jag saknar dig när du inte är här och det enda jag kan tänka på om nätterna är dig. I mina drömmar träder du fram och ger mig alltid en..." sa Philip och gjorde en liten paus. "...kyss. Du är det vackraste jag har och jag glömmer aldrig bort dig. En natt utan dig är som en plåga och en dag utan dig är ännu värre. Julia, om du aldrig lämnar mig så svär jag att aldrig lämna dig" Philip tittade mig rakt i ögonen när han sa allt detta och allt annat prat i salen dog bort. Det enda jag hörde var Philips ord. De lät så sanna. Som om han sa dem rakt ut till mig. Som om det var precis det han kände. fast jag visste ju att det bara var ett manus.
"vad tycks?" frågade han plötsligt och alla andra ljud i salen återvände.
"eh... bra! skitbra faktiskt!" svarade jag med ett leende.
"tack" sa Philip och log.
"min tur" sa jag och började läsa min replik.
"Romeo, jag svär att aldrig lämna dig. För du är allt för mig precis som jag är allt för dig. Det kan inte vara mer rätt än att vi blir ett par. Vi är menade för varandra. Två pusselbitar som passar perfekt tillsammans. Även när jag inte drömmer och är vaken kan jag se dig i mina tankar. Som om du alltid vakar över mig och som om du alltid finns där. Det ger mig en trygghet i att leva och att veta att du älskar mig..."
plötsligt blev jag avbruten av Ronjas röst.
"här går det bra ser jag"
jag tittade upp och såg Ronja stå precis bredvid oss och le.
"efter du har sagt det där Bella så är det meningen att ni ska pussas och sen kommer det spelas en liten melodi, och sedan kommer ljusen att släckas. Då måste ni gå ut snabbt för att de som ska spela nästa scen kan komma in snabbt, okej?"
Jag tog in allt hon sa, väldigt sakta i mitt huvud och nickade.
"okej..."
Skulle vi pussas?! på scenen!? inför hela skolan?! HERREGUD!
Jag sneglade på Philip. Han såg ungefär lika vettskrämd ut som jag.
"ta det lugnt" flinade Ronja. "ni ska ju bara spela teater"
philip tittade ner i golvet och jag såg hur han rodnade. Fan vad pinsamt det skulle bli. Till och med mina föräldrar skulle ju titta på.
"men fortsätt öva ni" sa Ronja och gick vidare till nästa par.
"eh..." sa Philip och tittade upp på mig.
"jag fortsätter" sa jag och letade upp stället där jag slutade läsa nyss. "Det ger mig en trygghet i att leva och veta att du älskar mig. Åh, Romeo, om inte min pappa förbjöd oss att träffas skulle livet bli så mycket bättre för oss båda. Varje gång jag ljuger för min pappa och när vi gömmer oss här känner jag ändå mig som en svikare. fast du får mig att känna mig helt underbar. För hela du är underbar Romeo..."
tyst för mig själv läste jag nästa rad som stod på pappret.
(Romeo och Julia kysser varandra)

---------------------------------------------------

kapitel 15. hade bråttom på slutet för skulle dra till stallet med en kompis. jag hade redan skrivit ner ungefär vad som skulle hända och jag hade tänkt att skriva allt mycket mer detaljerat på slutet, men jag hann som sagt inte. Hann även inte göra en bild med gör antagligen den imorn. Hoppas ni gillar kapitlet ändå! kram ;)