♥

 

 

 

När jag vaknade igen låg jag på en vit sjukhussäng och mitt huvud dunkade. Sakta slog jag upp ögonen och kollade mig omkring. Allt var suddigt, men jag kunde urskilja ansikten i rummet. Först hörde jag bara något mumlande ljud. Men snart övergick mumlandet till ord.

"Bella, hör du mig?"

Jag försökte få fram ord. Men det var som om jag hade glömt bort hur man pratade. Istället nickade jag sakta.

"Bella!" hördes en välbekant röst. jag vände på huvudet och såg Philip.

Vad gjorde han här? Och vad gjorde jag här egentligen?

Sakta kom mitt minne tillbaka. Hur jag skulle gå på toa men ryckt upp fel dörr. Alla rådjur som låg på hyllorna, det blodiga golvet och stanken. Jag svalde klumpen som hade blidats i min hals. var allt verkligen sant? Mitt huvud började snurra igen och de människorna i rummet sa dog sakta bort.

 

Nästa gång jag vaknade var jag hemma. Huvudverken var borta och jag kände mig ganska pigg. nervirad i en filt låg jag i soffan med TV:n påslagen. jag tittade mig omkring. Allt såg ut precis som vanligt. Jag hade säkert drömt allt. Det kunde ju inte vara verkligt, allt det fär med rådjuren. Jag måste ha drömt. Så var det nog. Plötsligt kom pappa in i vardagsrummet. han hade ett par fula mjukisbyxor på sig som jag nästan aldrig hade sett förut. De hade han bara när han var hemma och var sjuk eller när han var ledig från jobbet. Vänta.... var han ledig från jobbet? Pappa gick fram till soffan och satte sig bredvid mig. Han kollade mig djupt i ögonen och strök mig över pannan. Jag blev lite irriterad. Ville typ skrika "hallå, jag är inte medvetslös! Du kan prata med mig!".

"Bella, det är bäst du vilar" sa pappa efter en stund.

"jag behöver inte vila" svarade jag hest.

Ett leende spred sig på pappas läppar men dog snart bort igen.

"jo, det behöver du"

"men..." försökte jag. "vad var det som hände egentligen?"
"Philips föräldrar ringde igår, de sa att du hade svimmat i Philips rum när han var på toa. så jag kom över, men när du inte vaknade åkte vi med dig till sjukhuset. Du var medvetslös i en dag, sen sa doktorn att du skulle vakna snart igen, så jag körde hem dig. philips föräldrar har gått runt och varit jätteoroliga för dig"

"vila nu" sa pappa och reste sig upp.

Jag suckade och vände huvudet mot TV:n. Det gick ett nyhetsprogram om jordbävningar. Kul.

 

Nästa gång jag vaknade låg jag i min egen säng. Solens strålar letade sig in genom persiennen i fönstret och avslöjade att det var mitt på dagen. Minnen från vad som hänt snurrade runt i mitt huvud när jag satte mig upp i sängen. klockan var 16.00. Hade jag missat en hel skoldag?

Jag reste mig upp och tassade ut ur mitt rum. Pappa satt i vardagsrummet med Cloe i famnen. Han tittade upp när jag kom.

"Bella, du måste sova"

"men det är ju mitt på dagen!" svarade jag.

"jo, men..."
"dessutom är jag trött på att sova, Jag är frisk, okej?"

"säkert?" frågade pappa och Cloe jamade.

"ja" svarade jag.

"okej, jag fixar lite lunch" sa pappa och reste sig upp från soffan och styrde stegen mot köket. Cloe hoppade ner på golvet och gick fram till mig och började stryka sig mot mina ben. Jag böjde mig ned och klappade henne medans hon jamade lågt.

"har jag missat en skoldag?" frågade jag när pappa kom ut från köket, bärandes på en rykande het kastrull. han ställde ner den på bordet i vardagsrummet och vände sig om mot mig.

"ja"

"men... läxorna då?" frågade jag.

"jag pratade med dina lärare, och de sa att det var lugnt"

Jag pustade ut.

"okej"

Bilder från allt som hänt dök upp i mitt huvud igen. Golvet började snurra och allt blev suddigt. Jag var tvungen att sätta mig ned för att inte svimma av. Minnena från i förrgår var som en mardröm som hela tiden spelades upp i mitt huvud. Det gick inte att komma ifrån den.

"mår du riktigt bra?" frågade pappa.

"jadå" svarade jag och log, så han inte skulle tro att jag ljög. För det gjorde jag inte. 

 

Nästa dag vaknade jag av att pappa öppnade dörren och klev in i mitt rum. Sömnigt tittade jag upp på honom och skulle precis säga "Gåååå!", när pappa sa att det var tio minuter tills bussen gick. Jag satte mig käpprakt upp i sängen med ett ryck. Shit. pappa gick ut ur mitt rum igen och stängde dörren efter sig. jag sprang fram till min garderob och drog på mig jeans och ett linne. Kollade mig i spegeln lite snabbt. Håret låg utsläppt över mina axlar. jag hade lust att göra något med det, men jag hann inte. Jag öppnade dörren och sprang ut i hallen. Drog på mig skorna lite snabbt innan jag ropade hejdå till pappa.

"hejdå!" svarade han inifrån vardagsrummet innan jag slog igen dörren efter mig. Philip stod inte lutad vid trappräcket som han brukade. Fan. Jag kände hur besvikelsen tog över i några sekunder. men sedan ryckte jag mig tillbaka till verkligheten och skyndade mig ner för trappan. Jag tryckte upp dörren och började springa över gräsmattan. hann precis fram till bussen innan dörrarna stängdes. anfådd och helt slut betalade jag och gick längre bak i bussen. Längst bak skymtade jag en vit keps och en solbränd arm. Det var Philip. Jag svalde hårt. Jag hade så stor lust att gå fram till honom, men jag kunde inte. Drömmen som hela tiden kom tillbaka släppte aldrig. Och jag hade fortfarande kvar känslan av att allt var sant. Dessutom visste jag inte om jag kunde lita på philip. Alla gånger han ljugit kom jag ihåg. Visst hade jag ett svagt minne av kyssen, men det kändes som om det aldrig hänt. den var nog bara för bra för att vara sann. Jag kanske tillochmed hade drömt om den med.

jag gav honom en sista blick innan jag slog mig ned på sätet i mitten av bussen. Tog upp mina MP3 lurar ur fickan och satte på en bra tempolåt så jag slapp tänka på allt.

 Och om Philip faktiskt hade velat sitta med mig, hade han inte väntat på mig vid trappräcket då?

 

Bussen bromsade in vid skolan och jag reste mig upp. Med ett ryck stannade bussen vid busshålplatsen och jag snubblade omkull. I sista sekunden fick jag tag i ett säte och drog mig upp på fötter igen och snubblade ut ur bussen. Det var varmt ute. Solen sken och inte ett endaste moln syntes på himlen. Philip klev av vid en annan dörr, längre bak på bussen. fast det hade varit närmare att gå ut genom samma dörr som jag. Jag vände på huvudet och försökte inte att bry mig. Tog upp mina MP3 lurar igen och satte på samma låt, Va Va Voom med Nicki Minaj, och började gå.

 

Vid parkeringen stod Kevin och hans gäng som vanligt. Men de var några där som inte brukade vara där. Therese och hennes gäng, Hanna , Emma, Emilia och tvillingarna. Therese stod väldigt nära Kevin och pratade med honom, men han såg inte ut att lyssna. Jag tittade ner i marken när jag passerade dem, och hoppades på att det inte skulle se mig.

"Bella!" ropade Kevin.

shit.

Jag fortsatte att gå. Tänkte inte stanna för att prata med dem.

"ey, Bella! stanna!"

jag hörde steg bakom mig och kände en hand på min axel. Jag snurrade runt och såg Kevin stå där med ett självsäkert leende på läpparna. Jag hade lust att spotta honom rakt i ansiktet.

"vad vill du?!" fräste jag.

"tja bruden" svarade han och fortsatte att le.