♥ You are the reason why I smile - kapitel 23
förra kapitlet:
Jag tog ett steg närmare honom och tog ett djupt andetag innan jag böjde mig fram och tryckte mina läppar mot hans. En varm känsla spred sig genom min kropp. Hans läppar var varma, precis som hela han. Jag hade saknat den där värmen. Det fanns bara en i hela universum som hade den där värmen. Och det var Philip. Jag avslutade kyssen och Philip log mot mig innan vi började gå mot skolan igen.
Jag slog igen mitt skåp och kollade på klockan. Ett leende spred sig på mina läppar. Skoldagen var slut. Vilket betydde att Philip stod ute på parkeringen och väntade på mig. Han hade sagt att han skulle berätta något för mig. Sanningen, antagligen. Hur jag än funderat kunde jag inte komma på vad det skulle kunna vara. Allt konstigt som hade hänt. Det hade en mening, men jag visste inte vad.
Jag började gå mot skolporten och fick plötsligt syn på Therese. Hon stod mitt i korridoren med armarna i kors och med en sur blick fäst rakt på mig. Jag svalde klumpen i halsen och fortsatte gå framåt. När jag var en meter ifrån henne stoppade hon mig med ena handen och spände blicken i mig. Jag kände hur mitt hjärta började bulta fortare. vad ville hon?
"vad har du och Kevin ihop?" frågade hon med blicken fortfarande spänd i mig.
"inget" svarade jag snabbt.
"pft, du ljuger" fnös hon.
"nej" svarade jag.
"jag fattar varför Hanna inte vill vara med dig, du ljuger ju bara hela tiden. Och dessutom har jag sett er två, jag är fan inte helt dum i huvudet" sa Therese.
jo.
"det är Kevin som gillar mig, jag gillar inte honom!"
"ha ha, jättekul" svarade Therese kallt.
"men det är sant ju" sa jag.
"du kan fan säga vad du vill men jag vet att du gillar honom. Och han är min! om du rör honom igen så stryper jag dig, okej?!" sa Therese surt och vände på klacken och gick.
Jag himlade med ögonen. Hon fick tro vad hon ville. Men det var inte sant.
jag började gå ner för stentrappan och kom ut i värmen. Ett leende spred sig på mina läppar igen och jag styrde stegen mot parkeringen.
På parkeringen stod någon lutad mot en moppe. Jag trodde först det var Kevin. Men Kevins moppe var mycket renare och den var inte blå. Och det var inte Kevin som stod lutad mot moppen. Det var Philip. Jag kände hur mitt hjärta började bulta fortare. Philip tittade upp från sin mobil och fick syn på mig. Han sken upp i ett leende och la ner sin mobil i fickan. Jag gick fram till honom och det kändes som om jag flög på moln. Jag vet, det lät töntigt. Men ärligt talat så kändes det som så.
"hej" sa jag när jag kom fram till honom.
"hej" svarade han och drog ena handen genom håret.
"sen när skaffade du dig en moppe?" frågade jag.
"äh, har haft en sen jag var tre" svarade Philip och log snett.
Jag kunde inte låta bli att le. jag älskade den där kaxigheten.
Sedan uppstod en pinsam tystnad. Ingen visste hur vi skulle göra. Om vi skulle kramas eller inte. jag menar, folk tittade på. Och som jag sagt förut: folk dömde varandra fort i våran stad. framförallt på våran skola. Jag tittade ner i marken och sparkade till en sten. philip tog upp sin mobil och tittade snabbt på vad klockan var innan han la ner den i fickan igen. Hela tiden fanns ett leende på hans läppar.
"äh, kom vi drar" sa Philip plötsligt.
"vart?" frågade jag medans Philip hoppade upp på sin moppe.
"det får du se"
jag hoppade upp där bak på hans moppe och la försiktigt armarna runt hans midja för att hålla mig fast. Philip startade och sladdade runt ett varv på parkeringen innan han svängde ut på vägen. alla kollade åt vårt håll. Och de var avundsjuka. det syntes. Jag bet mig själv i läppen för att inte börja le som en idiot.
Vi körde förbi stan och svängde ut på en smal grusväg. Jag undrade hela tiden vart vi skulle. Men jag visste att philip inte skulle berätta det, så det var ingen mening med att fråga.
Vi körde in i en granskog och kom seda ut på en äng för att sedan köra in i skogen igen.
Plötsligt skymtade jag ett rödmålat hus mellan granarna. Philip svänge in på en stig och stannade på en lerig gräsplatt framför det rödmålade huset. vad gjorde vi här ute egentligen?
Jag hoppade av moppen och Philip körde iväg med den till ett litet skjul innan han stängde av motorn och hoppade av mopeden. jag tittade mig omkring. Där huset låg var det som en glänta. Runt huset bredde granskogen ut sig. Det kändes som om vi var mitt ute i vildmarken. fast det var vi ju föresten.
Mellan granarna på vänster sida om huset kunde man skymta vatten. Det måste ligga en sjö i närheten. Jag fick plötsligt en väldig lust att bada. När Philip kom tillbaka var jag bara tvungen att fråga.
"går det att bada i sjön?"
philip sken upp i ett leende när han fattade att jag redan listat ut att det fanns en sjö i närheten.
"jadå"
Jag tittade upp på honom med en min som jag hoppades såg ut som "snääääällaa"
"okej. Men jag måste hämta mina badkläder först. Du kan få låna syrrans" svarade Philip och började gå mot huset. jag följde efter honom.
På utsidan såg huset ut som en helt vanlig rödmålad sommarstuga, men på insidan såg det ut som en jaktstuga med ljusbrun inredning, tavlor med vargar på uppsatta överallt på väggarna, skinnmattor och det ljusbruna trägolvet. Jag drog in lukten som var en bladning av skinn, rök och värme.
"oj" sa jag när jag stod i hallen och kollade på allt.
"jag vet" svarade philip och gick upp för en knarrande trappa. "du kommer snart förstå varför det ser ut såhär"
jag väntade i hallen medans Philip hämtade badkläderna. Kände mig ungefär som finn ett fel i huset. Jag med mina rosa converse, skinnjackan, parfymlukten, det blonda håret och jeansen.
När philip kom tillbaka med en illrosa bikini till mig som inte alls var stor, så förstod jag att hans syster måste vara mycket äldre än mig. Men jag hade helldre den på mig än en ljusrosa baddräkt med my little ponny på. Så därför var jag glad över att philip hade en storasyster och inte en lillasyster.
"blir den här bra?" frågade philip och räckte över bikinin till mig.
"jadå" svarade jag och log tacksamt.
Philip öppnade dörren och jag gick ut i värmen. han stängde dörren bakom mig och vi började gå mot hans moppe.
"är det en brygga eller en sandstrand?" frågade jag.
"du får se" flinade Philip.
gud vad han var hemlighetsfull.
Han startade moppen och jag hoppade upp där bak. La armarna runt hans midja och kände hur en lycklig känsla spred sig genom kroppen när mitt hår virvlade i vinden av farten när philip körde ner mot sjön.
Vi svängde av från grusvägen och träden glesnade allt mer. Tillslut kunde man se hela sjön. En låg badstrand med fin, vit sand bredde ut sig så långt ögat kunde nå. jag trodde nästan jag drömde. Sånahär badstränder fanns ju bara i typ mexico. philip stannade moppen och jag hoppade av. Han lutade den mot en ensam gran och jag tog några steg ut i den vita sanden.
"wow" sa jag och kände hur en brännhet känsla for genom mina fötter. Sanden var kokhet.Jag skrek till och började springa mot vattnet. För varje steg jag tog brändes sanden ännu mer mot fötterna. Jag såg i ögonvrån hur Philip slet av sig tröjan och sprang efter mig mot vattnet. jag kastade mig i och dök ner under vågorna. Stack upp huvudet igen och strök mitt håt bakåt eftersom det hamnat i ansiktet. Philip kastade sig i vattnet och skvätte iskallt vatten på mig. Jag skrattade till. Kom på att jag badade med kläderna på. Men vad spelade det för roll? det var ju bara vi här. Det var en annan sak som förbryllade mig. på en sånhär fin strand borde typ halva Sverige vara här. Men det var helt tomt. Förutom vi förstås.
"fin strand eller hur?" frågade Philip när han stack upp huvudet från vattnet.
"aa" svarade jag. "men varför är det inga andra här?"
"vi försöker hålla stranden hemlig. pappa vill inte ha några turister här" svarade Philip.
Jag nickade.
"är inte det svårt?"
"jo, faktiskt"
"jo, faktiskt"
"så, det röda huset är eran sommarstuga?" frågade jag.
"eh, nja. Mer som ett andra hem" svarade Philip. "vi är här två gånger i veckan. En gång i helgen och en gång mitt i veckan"
"så... när du tog ledigt. var du här då?" frågade jag.
"ja" svarade han.
"vad gör ni här egentligen. Badar?"
"eh, alltså... det är sjukt lång historia. Jag lovar att jag kan berätta den för dig senare idag" sa Philip.
Jag tittade frågande på honom. Vad hade hans 'hemlighet' med det här stället att göra? men jag hann inte fråga mer för i nästa sekund skrek philip:
"sisten ut till klippan är en rutten sill!"
Jag kastade mig efter honom i vattnet och började simma mot klippan som stack upp från vattnet några meter bort.
Philip vann. Han var en fena på att simma. Om man nu kunde säga så. Jag klättrade upp på stenen och skulle precis putta i philip i vattnet för att skoja eftersom jag inte ville höra mer på hans 'jag.är-bäst-snack', när en tuta hördes. Jag vände mig om och såg att en bil stod på grusvägen precis ovanför stranden. Den tutade igen och en solbränd kille med svart hår och rejäla muskler klev ut ur bilen. Han liknade Philip. Efter honom kom tre andra nästan lika dana killar. Shit. var alla här solbrända med mörkt hår och hade mycket muskler? eller var det Philips bröder?
"tja Fille" ropade killen med svart hår och vinkade.
jag såg hur philip himlade med ögonen.
"och din tjej" ropade killen sedan.
"käften" ropade Philip tillbaka. "vad gör du ens här? det är för fan VÅRAN mark! och räkna inte med att du får komma för pappa är borta"
de var defentivit inte brorsor.
"nähä. Sorry, sorry." ropade han surt tillbaka. "kom, vi drar grabbar." sa han till de andra killarna. "jag har ändå inte lust att stanna och prata med en idiot"
Philip fräste till och blottade tänderna. Det såg nästan ut som när en hund blev arg. Jag blev nästan lite rädd för honom. Philip vände på huvudet och när han kom på att jag satt där slutade han fräsa och bet sig själv i läppen.
"vem var det?" frågade jag försiktigt.
"Josh och hans gäng." suckade Philip. "de tror att de äger stället"
----------------------------------------------------------------------------------
kapitel 23. Inte så jättelångt, men spännande kapitel, eller vad säger ni? ;)
i kapitel 24 övslöjas allt! glöm inte att kolla in på bloggen kl 18.00 ikväll!
kram :)
Kommentarer ♥
♥ Skrivet av: Sandra!
Skiitbra!
♥ Skrivet av: emma
hoho , me like ! ^^<3
Trackback
